Foto: Heidi Dokter

När Marthe Hanestad Aksnes köpte ett nytt parhus i Asker kom det med en utmaning: Hur kunde hon bättre utnyttja uterummet – samtidigt som både bostaden och innergården smälte in i terrängen? Hon hittade lösningen i skiffervärlden.

Aksnes, som är en erfaren arkitekt, hade gett upp på trädgården när hon flyttade till det vertikalt uppdelade parhuset. Det nya huset var stort, men låg i brant terräng och saknade förvaring utomhus/redskapsbod.

– Huset ligger på en bergssluttning som sprängdes ut på 80-talet och vår önskan var att tillbyggnaden skulle väcka så lite uppmärksamhet som möjligt. Samtidigt hade vi ett stort behov av förvaringsutrymme.

Det första de gjorde var att bygga skjulet i terrängen på tre sidor. Det omgivande friluftsområdet hade en robust men stilren känsla – med mossa, synliga berg och vilda grödor. Det var egenskaper som de ville bevara.

– Frågan var hur vi skulle göra med den nya fyllningen runt skjulet. Vi hade redan en innergård med grus, men vi irriterade oss, delvis för att den gled ut på vägen. Så då blev frågan hur ”hårt” vi ville ha det, säger hon.

De övervägde flera lösningar av vägen till den nya innergården. Det enda de visste var att de ville ha ännu mer grönt – och att de inte skulle ha asfalt. Ett av alternativen de tittade på var en armerad gräsmatta.

– Det ser bra ut och är effektivt när det gäller vatten och dränering, men det är svårt att uppnå ett bra resultat. Det som ofta händer är att solen värmer betongen så att gräset vissnar. Så vi slog bort den idén och behöll en lösning med grus.

Vi erbjuder Offerdalsskiffer som prydnadssten / krossad skiffer.

De ville även ha tillgång till terrassen som ligger uppe på den nya boden. Det innebar att de behövde någon form av trappa – som i största möjliga utsträckning skulle smälta in i naturen.  Därför ville de verkligen inte ha kinesisk granit, eftersom den inte har en färg som naturligt smälter in i fastighetens färger.

– Vi såg också gjuten betong som en kontrast till det naturliga. Det blir ofta coolt, men här fanns det så lite äkta natur kvar, förklarar Aksnes.

Men sen hittade de lösningen. Inspirerade av japanska trädgårdar skulle de använda trampstenar av skiffer för att göra en glidande övergång mellan grus och gräs vid ingången. Materialvalet föll på norsk skiffer, närmare bestämt ljus Oppdalsskiffer från Norge – och resultatet blev ett mycket speciellt mönster.

– Vi ville inte ha skarpa övergångar, varken längs huset eller ut mot vägen, så vi satte skifferplattorna så att de ”hoppar” fram och tillbaka med en knäckt kant. Det ser mer naturligt ut, så vi lyckades väva ihop gården på ett snyggt sätt, förklarar hon.

De valde också att satsa på massiva naturliga steg i trappan av Oppdalsskiffer, och de fick alla steg anpassade efter önskade mått.

– Det gick inte bara mycket snabbare än att gjuta, utan det blev också otroligt fint. När det är mycket konstgjort är det viktigt att bevara den naturliga karaktären, och då är det perfekt med en naturlig produkt som skiffer.

De är mycket nöjda med resultatet – och flera besökare har gett tummen upp.  Familjen parkerar vanligtvis inte på skifferbeläggningen men den 5 centimeter tjocka skiffern tål utan problem att du kör på den om du vill.

– Så om man inte vill belägga hela uppfarten kan man alltid överväga att bara använda skiffer i körfälten, säger hon och lägger till ett tips till alla som funderar på att göra något åt sin innergård:

– Se gärna tillbaka på hur lätt man gjorde det förr i tiden. Tänk miljö, förmågan att dränera vatten och tänka begränsat. Välj istället fem riktigt fina plattor som du faktiskt vill gå på!