När arkitekten Julia Eriksson började arbeta med sin egen trädgård var utgångspunkten en naturtomt.

– Tomten var egentligen en skog när vi köpte den.

Målet var inte att rensa bort det ursprungliga uttrycket, utan att bygga vidare på det.

– Det var viktigt för mig att det fortfarande skulle kännas som skog, även om det är en bearbetad trädgård.

I stället för att skapa tydliga gränser mellan natur och trädgård får de glida in i varandra.

Oppdalskiffer används som ett genomgående material i trädgården, på gångar, vistelseytor och som trampstenar.

– Den ljusa, lite varma tonen passade väldigt bra ihop med det som redan fanns här, förklarar hon.

Skiffern skapar en mjuk övergång mellan de bearbetade ytorna och den omgivande naturen, och fungerar som ett sammanhållande element i hela trädgården.

Samtidigt är det ett material som tål att användas och flyttas.

– Det är något speciellt med naturmaterial. De håller över tid och kan återanvändas.

Ett avgörande grepp i projektet var hur skiffern lades.

– För att få den naturliga känslan fick det inte bli för perfekt.

Stenarna är lagda med varierande fogbredder – från smala fogar till större öppningar där växter och mossa kan växa fram.

På vissa ytor är skiffern lagd som trampstenar, med större avstånd mellan varje sten. På andra ställen har formen gjorts mer oregelbunden.

– Vissa plattor var för raka, så då bad jag dem slå av hörn.

Resultatet är en yta som inte upplevs anlagd, utan som en naturlig del av platsen.

Ett viktigt princip i trädgården har varit att använda det som finns – och det som blir över.

– Det blir alltid restmaterial.

I stället för att kasta har överskottet använts vidare. Skiffer och sten har blivit till enkla bänkar, bord och mindre vistelseytor.

– Det har varit fint att kunna använda allt.

Även befintliga element på tomten har tagits tillvara. En naturlig vattenåra blev till en liten bro, byggd av stora skifferplattor.

– Det var inte planerat. Det uppstod under arbetets gång.

Trädgården är inte byggd som en fast struktur, utan som något som kan utvecklas.

– Det ska gå att göra om.

Skiffern är lagd i stenmjöl i stället för att gjutas fast. Det gör det möjligt att ta upp stenarna och använda dem på nytt.

– Då kan du flytta runt och anpassa efter behov.

Det ger en flexibilitet som många trädgårdar saknar, och gör att den kan förändras över tid utan att allt behöver göras om.

För Julia är det viktigaste inte hur trädgården ser ut just nu, utan hur den fungerar över tid.

– Det bästa med den är att den fortfarande lever.

Element flyttas, nya lösningar uppstår, och trädgården utvecklas i takt med behoven.

– Jag hittar ständigt nya sätt att använda den på.

Det ger en annan typ av trädgård – mindre färdig, men mer personlig.

Trädgården är inte strikt eller fast definierad. Den får vara lite oförutsägbar.

– Den får vara lite slumpmässig. Lite operfekt. Och det är just det som är kvaliteten.