Jump to main content Jump to navigation Jump to footer

Från urtid till framtid

Vad ser du när du tittar i spegeln? Ser du också en konsumentmänniska? De senaste generationerna har köpt, slängt - och köpt igen. Alltid på jakt efter det senaste, det trendigaste.

Foto: Lars Petter Pettersen

Vi har drivit jorden till bristningsgränsen och det är vårt ansvar att göra något åt det. Men det är brådskande. De bra besluten borde ha tagits i går.

Som Greta Thunberg sa till FN: ”Jag vill att du ska reagera som i en kris. Jag vill att du reagerar som om ditt hus brinner.”

Illustrasjon

Men vi har inte alltid varit konsumentmänniskor. För 11 000 år sedan var vi stenåldersfolk. Och tro det eller ej, då var vi också innovativa. Och kreativa. Varför? För att vi var tvungna att utkämpa en strid varje dag för att överleva.

För 11 000 år sedan var vi tvungna att jaga, samla och skörda. Varje dag. 365 dagar om året. Det var absolut nödvändigt för dig och din familj för att överleva. Och då var vi tvingade att samarbeta med naturen.

En närbild på en brun skiffer från Otta med små stenbitar liggande ovanpå.

Knivar, yxor och pilspetsar. Tillgång till material som kunde formas till verktyg med extrem styrka och hållbarhet var avgörande. Om familjen inte kunde få mat, skulle de dö. Flinta finns inte naturligt i Norge. Så vad skulle vi använda då?

Stenåldersfolket var tvungna att hitta en lösning som redan fanns i naturen omkring oss. Och den som söker skall finna!

Små bitar av brun skiffer från Otta liggandes i en hög.

Lösningen fanns redan där, det fanns kvartsitskiffer i det norska berget – som redan för 11 000 år sedan var uråldriga. Och skiffern var inte bara stark och hållbar, till skillnad från flinta kunde skiffer slipas upp igen.

Skiffer är alltså perfekt för återanvändning.

En bild på bergen på toppen av Minera Skifer sitt skifferbrott  i Oppdal, Norge.

De nordiska fyndigheterna av skiffer kommer från mäktiga sandstenslager, deponerade för 600–800 miljoner år sedan. Som genom bildandet av bergskedjorna har pressats ihop i rytmiska lager. Lager för lager har naturen under miljontals år arbetat som en skicklig smed, som med hammare, värme och tålamod har producerat tunna ämnen med extrem styrka.

Tunna svarta skifferplattor av Ottaskifer som är staplade vertikalt.

De gamla är äldst sägs det, och det gäller även i geologins värld.

Vår skiffer har haft äran att uppleva otaliga istider. Först ut var Varangeri-eran för cirka 650-700miljoner år sedan och sedan har det varit återkommande istider. Allt detta har i miljontals år skalat av bergets lösa material.

Förvittrad sten har försvunnit och lämnat kvar det mest tåliga.

En översiktsbild från stenbrottet vid Minera Skifer med stora staplar av skifferblock.

Så ända sedan stenåldersmänniskan gjorde denna viktiga upptäckt har vi använt skiffer som material.

Det äldsta skiffergolvet vi känner till är från 1000-talet, på Munkholmen i Trondheim, Norge. Skiffer har använts som takskiffer på ett utbrett sätt sedan 1400-talet och på många gårdar, bland annat som ladugårdsavskiljare.

Skiffertaket på Elveseter Konst- och kulturhotell sett uppifrån. Taket är av brun och rostfärgad takskiffer från Otta.
På Elveseter Kunst og Kulturhotell har Otta takskiffer skyddat mot väder och vind sedan 1899 och kommer att fortsätta göra det i generationer framöver.

Eftersom stenen var tung att transportera användes helst skiffer nära avlagringarna.

Det var inte förrän industrialiseringen på 1800-talet som produktionen och användningen av skiffer i hela landet ökade kraftigt

Et bilde fra 1930 tallet av en skiferarbeider som frakter skifer med hest og slede over snødekt fjell.

Sedan dess har skiffern varit älskad och hatad. Och konstigt nog, även om vårt hus som Greta Thunberg talar om har gått från glödande till brinnande har den nordiska skiffern, med sitt rekordlåga klimatavtryck, inte nödvändigtvis blivit mycket mer aktuell. Ekonomi har övertrumfat valet av hållbara material med låga koldioxidavtryck.

Men med en byggsektor som står för 40 procent av koldioxidutsläppen vi måste försöka göra vår generations konsumentmänniskor medvetna om att lokala skifferresurser kan bidra till vår framtida överlevnad – precis som de gjorde för stenåldersfolket.

En liten koja som står i skifferbrottet Minera Skifer på berget i Oppdal.

FN:s mål för hållbar utveckling – världens gemensamma arbetsplan för att stoppa klimatförändringarna till 2030, innebär att vi – i motsats till för 11 000 år sedan måste nu bromsa kraftigt för att förhindra att vårt hus brinner ner till grunden.

Då måste vi inse att när vårt hus ska återställas, möbleras eller byggas på nytt måste vi göra det så miljövänligt som möjligt – genom att använda miljömässigt hållbara material.

Arbetsbordet för en stenhuggare i Offerdal. På bordet står ett stort skifferblock med hammare och stämjärn.

Vi har framtidens guld i våra egna berg. Skiffern har smidts av jordens inre sedan urtiden. Det var precis som om den visste att vi skulle behöva den. En naturresurs på förvaring i bergen – som kan brytas, formas och ha nästan evigt liv i och på byggnader och interiörer.

En hjullastare lastad med skifferblock som kör en slingrande väg från stenbrottet i Oppdal.

Sommar som vinter skördar vi hundratals miljoner år gammal skiffer från berget och transporterar den bara några få kilometer till produktionshallen.

Där tillverkar stenhuggare fortfarande produkterna – på samma sätt som skiffern har delats i hundratals år: För hand, med enkla redskap. Skiktat som naturen har smidt den. Det finns inget annat sätt att göra det på.

En skifferskärare som klyver ett skifferblock för hand med hammare och mejsel.

Och visst, det finns otaliga hem, trädgårdar, torg och fantastiska byggnader med skiffer från Norge och Sverige. Men vi behöver mer. Varför?

Det är inte bara ett naturbaserat material som fortfarande bearbetas för hand, med de miljöfördelar det innebär. Utan precis som stenåldersmänniskan fick reda på för 11 000 år sedan – så är skiffern inte bara vacker, den är också extremt stark och hållbar.

Skiffern tål frost, snö, värme, sötvatten, saltvatten, syra, klimatförändringar och extrema belastningar – nästan utan underhåll – inom oöverskådlig framtid.

En mejsel som står innanför ett skikt i ett skifferblock av Offerdalsskiffer.

Skiffer är ett evigt naturmaterial som skyddar ytor och byggnader utan att förstöras. Därför kan du lägga skiffer över och under vatten, i tunnelbanestationer och i kontorsbyggnader. I entrén hemma eller vid den öppna spisen.

Och som en bonus kan allt lagt, skruvat eller murat återanvändas om och om igen.

Därför bör vi göra som när vi levde på stenåldern. Tänk då på skiffern som en möjlighet, inte bara som en sten. Det är en möjlighet att tänka nytt och hållbart – att bidra till våra egna och framtida generationers överlevnad. En naturresurs i form av en råvara som inte kräver förorenande produktion, endast bearbetning. Och det kommer att vara vackert och bestående i flera hundra, kanske till och med tusentals år.

Processen att dela och forma skiffer är så detaljerad och känslig att det fortfarande är omöjligt att helt ersätta med robotar och teknik. Och det är i stort sett samma verktyg och tekniker som används idag som för hundratals år sedan.

Vi beklagar, men du använder en version av Internet Explorer som inte stöds på den här webbplatsen. Webbläsaren uppdateras inte längre av Microsoft och kan därför utgöra en säkerhetsrisk. Vi rekommenderar att du använder en annan webbläsare. Välkommen tillbaka!